UTAN SKOGENS ARBETARE

Vad hade Sverige idag varit utan skogsbruk. Vad hade Sverige idag varit om inte skogsarbetarna kämpat i köld o vindpina för storgubbarna. Ja gubbarna som ble rikare och lurade till sig mer och mer skog.

Arbetaren fick köpa på krita av handelsmannen. Den lilla arbetaren fick lämna över sitt lilla skifte som betalning. Ja så har tiderna varit i vårat land och den Stora blir större och större.

Många tycker att de fick mat till sitt uppehälle och med ett arbete.

Visst hade de bra i skogen, bostad gratis och lite härsket fläsk. Även hus att bo i.

Hemma satt gumman med alla barnen. Handelsmannen fixade allt hon ville ha. Enda hon saknade var hennes man. Visste att han efter kolmilningen skulle få ett par dagar innan kolvedhuggningen. Samtidigt visste hon att han bodde väl i sitt lilla hus. Ja det hade han berättat. Mjöl o fläsk hade han med sig så det skulle räcka lång tid. Men vad hon och barnen väntade på sin man.


Efter lång och hårt arbete hem till det lilla torpet. Hustrun,barnen o korna hälsade honom välkommen. Även ett litet grabb på ett par månader låg där i kammaren.
Samtidigt som han kramade sin gumman önskade han henne välgång med ett rikare liv efter hårt arbete.

Ack,ack vad ingen visste lönen var redan uppäten. Handelsmannen kom ville ha allt som sålts på krita. Ja för att täcka detta så var det dags att sälja en av familjens rikedomar. En liten del av sin vedskog samt en ko.

Detta är enkel beskrivning av hur en del av naturliga skäl blev fattiga och en del andra Stora.

Fortfarande än idag är vi i Sverige med för att skapa rikedom och bli Stora på andras bekostnad.

Hoppas vi tänker på den lilla människan här hemma och i andra länder där vi köper med pengar in oss oss. Inte bara i ord utan i en verklig handling och vi ser de svaga i dessa länder och hjälper dem. De som hamnat utanför och lever i armod likt våran gamla skogshuggar hustru.

Tänker vi tillbaka så är det den lilla kolmilaren och skogshuggaren samt hans hustru som gjort våra nordiska skogsbolag Stora.

Naturen äger ingen utan det har vi gemensamt för överlevnad.